Jag heter Lisbeth Karlström och min sambo Janne Wigert.
Vår kennel finns i Strängnäs ca. 100km från Stockholm.
Adress: Aspö Stengården 64593 Strängnäs Tel: 0152/60340

Varför det blev Riesenschnauzer Peppar och Salt var en ren
tillfällighet. Jag hade funderat på en Bouvier des Flandres och
följt utställningar och alla möjliga resultat, hittat en kull
som jag trodde på. Efter kontakt med uppfödaren så tyckte hon
att jag inte var lämplig som hundägare, i alla fall så fick jag
inte köpa någon hund av henne. Besviken och fast besluten
att skaffa en hund att jobba med, så köper jag Dagens Nyheter.
Ja bland annonser med hundar till salu, finns en Riesenschnauzer
Peppar och Salt hane. Jag ringer dit och bestämmer mig dan efter.

Han hette Kirreman av Ingehäll (Uncas) och blev en
underbar allroundhund. Detta var 1975.
På den tiden bedömdes dom i konkurrens med dom Svarta, så
det var inte lätt att få Cert eftersom dom var så få (ca: 10%).
Uncas fick 1 Cert och några CK.
Uncas var höftledsröntgad UA (utan anmärkning).
Uncas hade godkänt Karaktärsprov och godkänd Korning.
Uncas tävlade i Högre klass Sök.
Uncas var reservhund åt Armén (nuvarande Bevakningshund).

När jag började fanns det tre kennlar i Sverige som avlade
Peppar och Salt Riesen, Kennel av Ingehäll, Kennel Gråskägg
och Furuslätts kennel. Från 1990 har det funnits 3-4 kennlar,
några privata kullar har också registrerats.
Nu aktiva kennlar i Sverige med Peppar o Salt Riesen är
Kennel Zantana, Vallentuna, Kennel EXPLOSIV, Strängnäs,
Kennel Mottled, Huddinge, Kennel Altibo, Sala och
Kennel Bajracs, Helsingborg.
En inventering av rasen gjordes 1998, den resulterade i att det
endast finns ca: 80 nu levande hundar i Sverige. Detta är både på
gott och ont, vi vet allt om våra hundar men vi behöver nytt blod.

Våra grundkrav för avel har alltid varit:
  1. Höftledsröntgen utan anmärkning
  2. Minst Karaktärsprov - MH-test
  3. Utställd med 1:a pris i Öppen klass
  4. Frisk och sund.
Min första valpkull föddes 1978 efter Kirreman av Ingehäll
undan Gråskäggs Tanja den andra kullen föddes 1979
efter Ceus v.d. Klosterforte undan Gråskäggs Tanja.
Tredje kullen föddes i Skåne, där vi bodde 3 år,
den var e. Kirreman av Ingehäll u. Gråskäggs Bittan.

I den kullen föddes Explosiv´s Macsimilian. Han var stor och
rejäl, lugn och trygg. Han ställdes ut några gånger och blev Bir.
Dessvärre bröt han ett bak ben under lek, så efter det blev det
inga utställningar. Men vi använde honom i aveln.

För att få in nytt blod har vi varit tvungna att Importera, det
har inte varit så lätt och ganska dyrbart.
Min första Import hette Jarrozlaw v.d. Edertalsperre. Han blev
tyvärr överkörd efter att vi hade använt honom i avel två gånger.
Samtidigt importerade vi en tik från England
Burstons Silver Fancy Free en otroligt söt tik, jättebra mentalt,
en underbar sträv och rätt färgad päls. Hon fick sin första
kull 1987 och en till 1988. Vi köpte en tik till från England
men hon höll inte våra krav för avel.
Vi köpte en hane och en tik från Belgien, Knut v.d. Edertalsperre och
Kiss v.d. Edertalsperre, dom hade samma far Pablo v.d. Ravenvennen
och deras mödrar var kullsyskon. Både Knut och Kiss användes i aveln.
Dom var underbara båda två, snygga att se på med sina kuperade
öron och svansar. Kiss var lite mer än 10 år då hon avlivades hemma,
hon hade fått en elakartad tumör i munnen. Knut var alltid med
oss som vakthund i vår affär tills December 1999 då vi avlivade honom
hemma, drygt 13 år gammal.

Det är inte alltid så lätt.
Vi hade köpt en tik i Frankrike och bilade ned för att hämta henne i
samband med en kort semester. Alla papper var klara, införseltillstånd,
veterinärintyg med vacc och rabiessprutor, HD-röntgenplåtarna var avläst
av SKK och u.a. Spända av förväntningar startade vi vår semester i
strålande sol och värme, underbart sommarväder över hela Europa.
Efter några dagar i Paris och besök på Eurodisney, var det dags att hämta
vår tik (Giant Powers High Life). När vi sent på kvällen anländer till
den adress som vi fått, tror vi att vi kommit fel, där finns bara en ödetomt.
Där på tomten finns bara ett utbränt hus. Vi började att åka runt
och leta efter rätt adress, så småningom får vi kontakt med några
grannar som bjuder in oss att sitta ned och som berättar att alla hundarna
(7st Riesenschnauzer Peppar o Salt och 4st Dvärgschnauzer) hade brunnit
inne, även kvinnan som ägde hundarna hade dött.
Chocken av det som hänt tog tid att komma över, hemresan var inte rolig,
man vi levde i alla fall.

En olycka kommer sällan ensam!!
Innan vi åkte till Frankrike hade vi lämnat våra hundar till vänner och
några på hundpensionat.
En tik som hette Kiss (import från Belgien) hade vi lämnat hos en kompis,
samma dag som vi skulle åka ringde hon och säger att Kiss har smitit ut
i ett skogsparti i närheten. Vi kom fram till att åka i alla fall,
hon skulle säkert gå tillbaks när hon blev hungrig.
Under tiden i Frankrike så visste vi att Kiss inte kommit tillbaks.
Dom vet att hon finns i närheten, så när vi kom tillbaks till
Sverige åker vi till det ställe där hon sist sågs. Hon har tagit riktning
hemåt, men bilarna på dom stora vägarna skrämmer henne tillbaka.
Vi åker mellan hemmet och platsen där hon finns (ca 10 mil) 6 dagar,
sen beslutar jag att sova i bilen ute i skogen där hon varit synlig,
för att fortare vara på plats om någon hör av sig.
Det finns lappar uppsatta lite överallt, polisen är meddelad och
Lokalradion har gått ut med efterlysning.
Efter en natt i bilen vaknar jag med sprängande huvudvärk, hungrig och
totalt uppgiven. Jag har Kiss son Kulan (Explosivs Herkules) med mig
och han verkar inte heller att må så bra.
Vi åker till ett fik, där Kulan får filmjölk och hårt bröd, själv går
jag in för att ta kaffe och macka. När jag fikar så ringer min mobil,
dom har sett en hund som kan tänkas vara Kiss, 4 km bort, jag
kastar mig i bilen och träffar människorna som har sett henne i skogen.
Vi ställer bilarna en bit ifrån och beslutar att gå, Kulan får följa med,
han nosar ganska envist på vissa ställen, hoppet tänds men ändå vågar
jag inte lita på honom.

"Dom här sista dagarna har jag sett Kiss överallt men det har varit allt
möjligt, en liten gran, en sten eller en stubbe".

När vi gått en bra bit på skogsvägen ville Kulan in i skogen till höger,
dom som sett henne säger att det var mycket längre bort som hon sågs,
jag vill inte göra dom ledsna utan fortsätter vägen fram, vi har bara hunnit
15-20 meter när Kulan tvärvänder och där mitt på vägen står hon.
Hon var i skogen där Kulan ville in och efter att hon fått vittring på oss så
kommer hon fram.
Hon var tunn, skitig och uttorkad efter 19 dygn i skogen men
lyckan i hennes blick kunde ingen ta fel på.
 "Den känsla som jag då hade går inte att beskriva den måste upplevas".
Riesenschnauzer är ju en lite av en enmanshund, mer eller mindre.
Kiss hade valt mig som sin ende ledare.
Efter den dagen ville hon inte åka bil, utan trivdes bäst hemma.
Kiss levde med oss i över ett år efter det här.

Vi har under åren Exporterat hundar till Norge, Finland, England,
Italien, Spanien, Tyskland, Österrike, Nairobi i Afrika och USA.
Det har väl inte gått så bra med alla men några har väl visats
på utställningar i Europa. Så är det ju med hundarna, allting blir inte
som man vill och tror. Det har under åren som gått blivit 30 kullar,
kull nr 31 föddes 23/1 2000



Det har inte varit lätt att avla Peppar och Salt Riesen i Sverige
med alla våra regler och Karantänsbestämmelser.
  "NEGATIVT"
När vi 1990 fick vi svanskuperingsförbudet var jag på väg att sluta
avla, men det blev väldigt tomt och tråkigt att inte föda upp valpar
som man kunde följa i sin utveckling. Efter några års uppehåll tog
jag ändå beslutet att ta fram en kull med svansar och på den vägen är det.
Om jag inte hade gjort det så hade det funnits väldigt få Svenskfödda
Peppar och Salt Riesen idag.
Tre av mina tikar har fått sina svansar amputerade i vuxen ålder p.g.a.
skador. Nu har vi dessutom fått sådana regler att vi måste meritera
hundarna i någon bruksgren för att bli Svensk Utställnings Champion ??
Många är dom hundar som har både 3 och 4 certifikat på utställningar
av Internationella domare, som i övriga världen varit berättigade
till titeln UTSTÄLLNINGSCHAMPION, men inte i SVERIGE.
  "POSITIVT"
Tack och lov gick vi med i EU vilket gjorde att vi nu kan röra oss lite
mer i alla fall i Europa. Vi kan alltså bli World Ch, INT Ch, Europa Ch.
Positivt är också att HD-avläsningen numer är likvärdigt graderad
på en enhetlig skala inom FCI, A B C D E.
Vi behöver inte köpa en hanhund för att använda honom
1 eller 2 gånger i aveln. När vi kollat det vi vill, och HD status
kan vi åka dit och betäcka.

Vi anordnar en inofficiell utställning en gång om året för bara
Peppar och Salt-Riesen, för att träffas och ha en trevlig dag tillsammans.
1994 var det 46 st P&S-Riesen som samlades. Det är väldigt givande
för oss uppfödare att se så många samtidigt. Det är också roligt
för ägarna att träffa syskon och föräldrar till sina hundar.

Den gång vi har samlat flest hundar till en officiell utställning var i
Gävle 1994 då Sylva Hammarström dömde, 18 P&S. På lilla Stockholm
1994 var vi 16 P&S och 14 Svarta, dömde gjorde Kari Järvinen.

Varför man fortsätter med uppfödning trots att det är dyrt och
svårt många gånger, går väl inte att svara på men min inställning
har alltid varit att :
" Motgångar är till för att övervinnas"
" Problem är till för att lösas"

SÄKRAST AV ALLT PEPPAR OCH SALT